Segregation kan skapa en spiral av utanförskap och misstro mot samhället, det anser forskarna Magnus Ranstorp och Josefine Dos Santos i Svenska Dagbladet.
I den långa lista av sociala problem, av bristfällig integration och extrema rörelser som de skildrar från Rosengård så finns inte så stora överraskningar. Frågan är vad det beror på. Är det något som skett specifikt i invandrartäta områden? De "yttre drivkrafterna" som artikeln tar upp, påverkar ju bäst i vissa miljöer av fattigdom och desperation. Kopplingen görs också till militanta muslimer. Ett problem, ett allvarligt problem, men inte det enda problemet här.
Åtgärderna torde vara ganska rättframma, svensk lag gäller i Sverige. Du kan inte tvinga på dina grannar klädesplagg eller trossatser. Du får ha vilka åsikter du vill bara det inte skadar andra.
Skulle det gå att skriva om de sociala problemen i de norrländska kommunerna på samma sätt? Det vore välgörande. Visst finns en offermentalitet, som i många socialt utsatta områden, men den ger inte hela förklaringen.
Det saknas en pusselbit, något som ger oss kopplingen mellan "dem" och "vi". Kanske finns det pusselbiten i generation 700, mileuristas, Generation Praktikum eller Generation Precaire. En ungdomsarbetslöshet och utanförsskap som fanns även före finanskrisen, och anpassat till ett annat samhället. Det alltså inte nödvändigtvis etnicitet som står främst här, utan livssituation, och för att lösa den behövs en annan synvinkel.







